Vem fan stack hål på min bubbla?
De senaste veckorna har jag varit så otroligt lycklig över att jag kunnat tränat så hårt, mycket och precis som jag velat, utan att min tarm har satt stopp för det. Allt kändes så perfekt och det är precis så jag vill ha det!
Men idag hände det som inte skulle hända. Någon stack hål på min fina och perfekta bubbla. Doktorn punkterade min bubbla, eller snarare så gjorde mitt eget hjärta det. Skulle jag klara mig utan det skulle jag utan tvekan plockat ut det och dränkt det i sjön eller något.
Allt förstördes och jag är så sjukt jävla besviken. Hejdå fotbollen. Hejdå löpningen. Hejdå hård träning. Hejdå att äta saker som jag inte borde. Hejdå till allt som jag tycker om!
För er som inte vet vad doktorn sa, så kan jag berätta lite snabbt. Jag fick ta prover och göra EKG-test. Det visade sig att jag hade alldeles för hög vilopuls för att bara vara 19 år och vältränad. Det verkar vara min medicin som jag tar för magen (som gör att jag kan träna normalt) som är orsaken till att mitt hjärta får arbeta för hårt. Jag äter 5 sånna tabletter om dagen och nu måste jag gå ner till 2 om dagen. Vilket är så jäkla tråkigt för jag vet hur mycket sämre det var då jag åt 2 tabletter förut. Inte nog med det. Doktorn fortsätter att envisas om att ta prover ifall det är så att jag har struma. Jag har inte haft det tidigare men han ville ta ännu ett prov. Skulle jag ha det så vore det ju pricken över i:t.
Fuck my life är fan det ända jag har att säga just nu. Men jag vet att jag kommer lugna ner mig när det här har fått lagt sig. Kanske kommer det inte bli så illa som jag tror, det visar sig.
och ja, jag tycker fan synd om mig själv just nu, man får faktiskt göra det ibland.
Men idag hände det som inte skulle hända. Någon stack hål på min fina och perfekta bubbla. Doktorn punkterade min bubbla, eller snarare så gjorde mitt eget hjärta det. Skulle jag klara mig utan det skulle jag utan tvekan plockat ut det och dränkt det i sjön eller något.
Allt förstördes och jag är så sjukt jävla besviken. Hejdå fotbollen. Hejdå löpningen. Hejdå hård träning. Hejdå att äta saker som jag inte borde. Hejdå till allt som jag tycker om!
För er som inte vet vad doktorn sa, så kan jag berätta lite snabbt. Jag fick ta prover och göra EKG-test. Det visade sig att jag hade alldeles för hög vilopuls för att bara vara 19 år och vältränad. Det verkar vara min medicin som jag tar för magen (som gör att jag kan träna normalt) som är orsaken till att mitt hjärta får arbeta för hårt. Jag äter 5 sånna tabletter om dagen och nu måste jag gå ner till 2 om dagen. Vilket är så jäkla tråkigt för jag vet hur mycket sämre det var då jag åt 2 tabletter förut. Inte nog med det. Doktorn fortsätter att envisas om att ta prover ifall det är så att jag har struma. Jag har inte haft det tidigare men han ville ta ännu ett prov. Skulle jag ha det så vore det ju pricken över i:t.
Fuck my life är fan det ända jag har att säga just nu. Men jag vet att jag kommer lugna ner mig när det här har fått lagt sig. Kanske kommer det inte bli så illa som jag tror, det visar sig.
och ja, jag tycker fan synd om mig själv just nu, man får faktiskt göra det ibland.
Kommentarer
Trackback
